Höftledsstatus – hur den ofta bedöms så felaktigt ur funktionssynpunkt av både veterinärer och hundägare (3)

Vi kommer gå igenom tre olika scenarion i tre separata inlägg. Det första och andra inlägget hittar du här:
 
Höftledsstatus – hur den ofta bedöms så felaktigt ur funktionssynpunkt av både veterinärer och hundägare (1)
 
Höftledsstatus – hur den ofta bedöms så felaktigt ur funktionssynpunkt av både veterinärer och hundägare (2)
 
Scenario 3: En unghund höftledsröntgas och får bedömningen HD-grad A/B. Då detta innebär att hunden får användas i avel (har godkänd höftledsstatus) bedöms detta som ”normalt”. Hunden i detta scenario skulle kunna likställas med den i scenario 2, men här finns ytterligare en komponent: individen är ojämn i sin höftledsfunktion. De allra flesta anser nog att en så liten olikhet som mellan grad A och grad B inte borde göra någon skillnad, men i praktiken innebär det ändå en skillnad i funktion. Höftleden med grad B och dess omgivande muskulatur är mer utsatt för överansträngning och skador då muskulaturen måste arbeta hårdare för att kompensera för ledens funktionsbortfall JÄMFÖRT med den andra höftleden. Risken för framför allt muskelskador ökar på grund av obalansen mellan höger och vänster höftled och är skillnaden i HD-grad ännu större än A/B är risken för tidiga muskelskador i den sämre höftledens omgivande muskulatur överhängande. Se inläggen ”Muskelskador – är de alltid traumatiska?” och ”Hur en liten muskelsträckning på ett bakben blir en frambenshälta flera år senare”. För dessa hundar ökar också risken för att tidigt utveckla artros på grund av den ojämna belastningen, se inlägget ”Din hund har fått artros – innebär det att ni måste sluta vara aktiva?”.
 
 Pixabay
 
Exempel: jag tog emot en ung labradorhane som plötsligt hade fått problem med att hoppa upp till sin plats längst bak i bilen. Detta var något han hade gjort med lätthet tidigare, vilket självklart oroade husse och matte. Under anamnesen framkom att den unga hanen hade grad A/B på höftlederna, men i övrigt inga problem med skelett och leder. Han hade heller aldrig varit skadad så vitt ägarna visste. Denna patients undersökning visade på en enda mindre funktionsnedsättning i en muskel nära höftleden med HD-grad B. När denna muskel behandlades och hunden blev stretchad enligt ett individuellt anpassat stretchprogram, återfick han genast funktionen och kunde återigen med lätthet hoppa upp i bilen.
 
Kontentan av dessa scenarion, patientfall och exempel är att trycka på hur otroligt viktigt det är att låta hunden få en genomgång när den är 6 månader i förebyggande syfte eller tidigare om valpen misstänks ha skadat sig, när den uppvisar en förändring i beteende och/eller rörelsemönster etc.

Ett besked om höftledsdysplasi behöver inte vara en katastrof utan hunden kan behandlas, underhållas och därmed leva ett fullångt funktionellt liv. Bara för att hunden har en konstaterad höftledsdysplasi behöver inte en hälta eller rörelsestörning vara direkt beroende av dysfunktionella leder utan mycket troligare relaterade till muskelproblem.
 
Vänta inte! Det leder nästan alltid till långtgående symtom som kan ge upphov till fler skador; se ”Muskelskador – är de alltid traumatiska?” och ”Hur en liten muskelsträckning på ett bakben blir en frambenshälta flera år senare
Allmänt | | Kommentera |
Upp