Små & Stora Tassar i Stockholms län

Många gånger uppstår en skada som denna i unga år; valpar och unghundar är extra utsatta för just muskelskador då lederna ännu inte är fullt utvecklade och stabila. Det är med andra ord lättare att översträcka och skada en muskel när ledkapslar och ligament är mjuka och tillåter ett rörelseuttag utöver det normala.

Oftast märker inte uppfödaren eller hundägaren ens att valpen har skadat en muskel, då det vanligtvis bara leder till ett skrik eller gnyende när det inträffar (1). Eventuellt blir valpen halt en kort stund eller i värsta fall några dagar. Om veterinär uppsöks konstateras nästan alltid att valpen är ok. Tiden går och unghunden är som mest intensiv både ensam och i lek med andra hundar. Det rusas, bromsas häftigt, vurpas eller kompisarna springer in i varandra. En morgon är unghunden plötsligt halt och då på det andra bakbenet, men som tur är blir det snabbt bättre när den rör sig (2). Efter några dagar är symtomen borta och hundägaren drar en lättnadens suck. Det kanske går några månader, ett år eller två när den vuxna hunden blir halt på ett framben (3). Denna hälta uppkommer utan uppenbar föregående orsak; hunden har inte gjort illa sig. Veterinär kontaktas och frambenet undersöks noggrant men ingen orsak till hältan kan hittas. Smärtlindring och korta koppelpromenader ordineras och efter en vecka är hältan borta. Kort därefter blir hunden halt på det andra frambenet och det blir ett nytt veterinärbesök (4). Eftersom den haft en frambenshälta tidigare undersöks nu båda frambenen med bilddiagnostik. Troligen hittas inga förändringar i skelett och leder och hunden får återigen smärtlindring utskrivet och ordineras korta koppelpromenader. Denna hälta återkommer flera gånger och till slut hittar man kanske en förändring i någon eller några leder; hunden har utvecklat artros (5). Man tror sig då ha hittat orsaken till hältan, men man har bara hittat ett symtom som kommer förvärras snabbt om inte den ursprungliga skadan behandlas och felbelastningen åtgärdas.

1) Valpen översträcker en led, exempelvis vänster höftled, och drabbas då av muskelfiberrupturer i en muskel. Rupturerna är få men orsakar smärta och nedsatt funktion. Valpen väljer instinktivt att lägga över belastningen på höger bakben. Nästa gång en översträckning sker är det i den redan försvagade muskeln som en mer omfattande ruptur uppstår.

2) Efter en längre tid av överbelastning av höger bakben har flertalet muskler förkortats av det begränsade rörelseuttaget. Till slut är de så pass förkortade att de orsakar hälta efter vila. Hältan försvinner när hunden framgångsrikt har lyckats avlasta höger bakben och lägga över belastningen på frambenen.

3) Det framben som först uppvisar hälta är det vänstra som redan från början har fått ta upp mer belastning på grund av muskelskadan på vänster bakben. Även här förkortas de muskler som får arbeta hårdare och med mer belastning än de är konstruerade för. Då frambenen har en mindre muskelmassa än bakbenen och tar upp en större del av hundens kroppsvikt sker förkortningen snabbare.

4) När vänster frambensmuskulatur har kraftigt inskränkt funktion läggs belastningen över på höger framben, som nu är det sista fullt fungerande benet. Här försämras muskelfunktionen ännu snabbare då även vänster framben kräver avlastning. Kombinationen av förkortad muskulatur och ökad kroppsvikt som belastar lederna leder till förslitning av ledbrosk som utvecklas till artros.