Små & Stora Tassar i Stockholms län

 

 

 

Scenario 3: En unghund höftledsröntgas och får bedömningen HD-grad A/B. Då detta innebär att hunden får användas i avel (har godkänd höftledsstatus) bedöms detta som ”normalt”. Hunden i detta scenario skulle kunna likställas med den i scenario 2, men här finns ytterligare en komponent: individen är ojämn i sin höftledsfunktion. De allra flesta anser nog att en så liten olikhet som mellan grad A och grad B inte borde göra någon skillnad, men i praktiken innebär det ändå en skillnad i funktion. Höftleden med grad B och dess omgivande muskulatur är mer utsatt för överansträngning och skador då muskulaturen måste arbeta hårdare för att kompensera för ledens funktionsbortfall JÄMFÖRT med den andra höftleden. Risken för framför allt muskelskador ökar på grund av obalansen mellan höger och vänster höftled och är skillnaden i HD-grad ännu större än A/B är risken för tidiga muskelskador i den sämre höftledens omgivande muskulatur överhängande. Se inläggen ”Muskelskador – är de alltid traumatiska?” och ”Hur en liten muskelsträckning på ett bakben blir en frambenshälta flera år senare”. För dessa hundar ökar också risken för att tidigt utveckla artros på grund av den ojämna belastningen, se inlägget ”Din hund har fått artros – innebär det att ni måste sluta vara aktiva?”.

 

 

Exempel: jag tog emot en ung labradorhane som plötsligt hade fått problem med att hoppa upp till sin plats längst bak i bilen. Detta var något han hade gjort med lätthet tidigare, vilket självklart oroade husse och matte. Under anamnesen framkom att den unga hanen hade grad A/B på höftlederna, men i övrigt inga problem med skelett och leder. Han hade heller aldrig varit skadad så vitt ägarna visste. Denna patients undersökning visade på en enda mindre funktionsnedsättning i en muskel nära höftleden med HD-grad B. När denna muskel behandlades och hunden blev stretchad enligt ett individuellt anpassat stretchprogram, återfick han genast funktionen och kunde återigen med lätthet hoppa upp i bilen.