Skadade böjsenor
Kroppens senor, ligament och ledkapslar består av kollagen bindväv som är till viss del elastisk men också ska bidra med stabilitet i rörelseapparaten. Detta gäller även de så kallade böjsenorna i hundarnas tassar. De fäster vid basen av tårnas distala falanger (yttersta skelettbenet) på undersidan av respektive tå. Tillsammans med muskeln, när den kontraherar, är de aktiva i böjningen av tårna. Muskeln har på frambenet sitt ursprung (övre infästning) på baksida/insida av armbågen och på bakbenet på baksidan av skenbenet. Infästningssenan delar upp sig i fyra grenar till respektive tå.
Tack vare denna anatomiska konstruktion måste samtliga delar av muskeln inklusive dess senor tas i beaktande vid en fysioterapeutisk undersökning. Det går alltså inte att konstatera att det är en skada i en tås böjsena bara för att hunden reagerar vid sträckning av tån; det kan lika gärna vara smärtreaktion från ursprungssenan och/eller muskelbuken. Inte heller kan man med säkerhet fastställa att en påverkad böjsena är ursprunget till hundens hälta. Böjsenan kan vara öm vid palpation och till och med svullen och inflammerad utan att vara skadad!
Hur kan detta då uppstå? Kroppen är en enhet där alla delar påverkar varandra och den absolut vanligaste orsaken till symtom såsom ömhet/smärta, svullnad och inflammation i senor beror på felbelastning av kroppen på grund av en skada som oftast drabbat någon av kroppens större leder. Det kan vara medfödda defekter som leddysplasier och ofördelaktig konstruktion, förvärvade skador i muskler osv.. Så fort en obalans uppstår på grund av en skada i en del av rörelseapparaten påverkas resten av kroppen av den överbelastning som drabbar andra delar. Därför är det mer regel än undantag att tårnas böjsenor är påverkade hos en hund som felbelastar kroppen.
Hur kan det då komma sig att det emellanåt kan påvisas skador på dessa senor vid ultraljudsundersökningar? Detta måste för de flesta lekmän anses vara ett bevis för att hundens problem och orsaken till en eventuell hälta beror på den ”skadade” böjsenan! Om hunden har gått med sin skada länge, vilket är mycket vanligt när det gäller exempelvis muskelskador, så har den också felbelastat sin kropp under lika lång tid vilket leder till att återkommande inflammationer börjar bryta ner mjukvävnader såsom överbelastade senor. Detta visar sig vid en ultraljudsundersökning som att senans yta är mer eller mindre ”ruggad”; alltså ett symtom på långvarig överbelastning.
För att undvika att ställa en felaktig diagnos krävs en omfattande och noggrann undersökning av HELA rörelseapparaten och den viktigaste frågan att ställa vid upptäckt av uppenbara eller misstänkta symtom är ”VARFÖR?”. Det är alltså ganska ovanligt med faktiska skador i tårnas böjsenor, utan det vanligast förekommande är att de uppvisar symtom på att kroppen är felbelastad.